Vätternrundan 2001 - lånad racercykel och 29 träningsmil i benen

Nu i dessa tider är det mycket snack om vätternrundan, vet någon om att du cyklar så kommer oundvikligen frågan om du ska köra. Det gäller i hög grad för mig, och eftersom jag cyklar snabbare än många andra så kan de inte förstå att jag inte ska vara med då jag skulle klara deras måltider allt som oftast. Men men, vi har alla våra olika mål här i livet, lite sugen är jag allt, mest för att sätta en tid och slippa göra om det. Fast om sanningen ska fram så har jag redan en tid, så kanske nöjer jag mig med den...

Då, som ung och oförstörd, såg jag aldrig några hinder utan körde bara på.

Nu när jag läser om min berättelse, som jag lyckats skrapa fram, inser jag hur naiv och blåögd jag var inför uppgiften. Att t.ex. komma på idén att bara ha en flaska vatten med sig är ju helt underbar, eller jag kom inte på det. Jag reflekterade överhuvudtaget aldrig om möjligheten att ha två flaskor. Det var så det var, hur svårt kan det vara liksom, jag kör!

2001-06-18 15:56
Det var mulet väder och lite blåsigt, men helt ok väder att cykla i. Starten gick 02:00, jag la mig i klungan som trampade iväg i dryga 30, vid första vätskekontrollen tappade jag bort dom men det löste sig snabbt genom att ett par tyskar kom och hjälpte till med farten.
Låg med dom och tuffade på i 30-40, vid Gyllene uttern var jag tvungen att fylla på vattenflaskan eftersom jag bara hade en och de hade två så försvann dom vidare utan att stanna... det visade sig vara en rejäl miss då jag fick klara av att hålla fart själv ner till Jönköping (3 mil), där jag stannade och käkade lite mat samtidigt som jag försökte få igång fötterna som hade domnat bort.
20 minuter senare ger jag mig iväg för att åter igen inse att ingen vill hålla mitt tempo... tungt. Någonstans på väg till Hjo får jag hjälp av en kille som ser ut att vara en hejdunkare på cykel. Väl framme vid Hjo bestämmer vi oss för att skippa maten och köra vidare tillsammans, efter det att jag fyllt flarran är han borta!?!
Skitsamma tänker jag samtidigt som Bernt Johansson dyker upp, bara att haka. Vilka vader tänker jag, troligen gör de andra två som är med i våran fyramannaklunga samma sak. Vi turas om att växeldra i knappa 30, tills superklungan kommer i kapp. Bernt och en kille till hakar, kan inte vara sämre tänker jag... Visar sig att det rullar på mellan 40-50. Vid Karlsborg är jag avhängd, går in i depån för att fylla flaskan igen. Först då inser jag att jag är för trött för att orka vrida ur spd pedalerna... försöker landa mjukt på den hårda asfalten, lyckligtvis. är jag så trött att jag inte känner smärta. Återhämtar mig någorlunda på en kvart, men resten av de återstående 9 milen går inte så lätt som de kanske hade kunnat gjort. På vägen hem kör en gubbe in i mig så att han går i backen, det ser ut att göra ont. Ont är bara förnamnet på det som mina lår fick utstå efter målgång, trodde inte det var möjligt att ha så ont i låren som jag hade, ondare än ondast kan man säg. Höll även på att lägga mig i Motala men lyckades i sista stund få ur fötterna. Nästa år ska jag in under 10 timmar.

Den dyraste ölen jag någonsin kommer att dricka?

För er som inte hänger med på Twitter eller följer mig på Strava kommer här en lite redogörelse för dagens begivenheter nere i Motala på Halvvättern.

Jag blev övertalad att vara med igår efter x antal öl på Hookens svensexa. "du kan ju köpa någon start på plats för ett par hundra, kommer bli kul" osv. osv. Så efter att jag stängde Harrys var det bara att fylla på med kebab, gå hem och panikköra på foam rollern för att få fart på benen sen fredagens slutkörning runt Hjälmaren. Tur jag var "bedövad" för benen var inte riktigt så mjuka och fina som man vill ha dem.

Så väl i morse var det bara att kliva upp, steka på baconen, knäcka ett par ägg, svepa ett glas vatten och trycka en Ipren. Fit for fight!

Mobilen ringer och chauffören Kask kollar läget, - säker på att du fortfarande ska med eller? -Ja, jag står redo i hallen, när är du på plats?

I Motala visar det sig att det inte alls finns några platser att köpa utan det är direktanmälan för 950:- som gäller. Enligt uppgift ska "de andra" starta 10:40, så jag fixar in mig i den startgruppen. Problemet är bara att "de andra" ska starta 10:42. Visar sig senare att det hade varit väldigt bra att hamna i just denna grupp.
 

Just före start.

Starten går och jag vet inte riktigt hur jag ska överleva på bästa sätt. Försöker hitta några att åka med, men det går sakta, överallt. Ger upp och försöker åka lite halvfort utan att förta mig, efter att ha åkt första tre milen på en timme tar jag en välbehövlig kisspaus på toppen av backen (fanns bara en värd namnet) Sen efter det känner jag att kroppen börjar vakna till liv och jag vevar på lite mera, underbar bansträckning ut med kusten just här, kanske det som inspirerar.

Vid nio mil kommer det ikapp tre personer som kör på bra, eller en av dem håller fart, de andra ligger på rulle, de frågar om jag vill vara med och jag hoppar självklart in i gruppen. Visar sig att de startat två minuter efter mig, 10:42 alltså, så jävla onödigt, här har jag dragit solo med en grupp som åker i princip lika fort precis bakom. Åter till klungkörningen, efter två-tre kilometer visar det sig att ena killen är avhängd, och han som är stark är där bara för att dra honom runt banan, så han väntar in och jag får cykla vidare ensam. Så mycket för den draghjälpen. Hade säkert sett annorlunda ut om vi hade kunnat köra ihop från start. Men men, ensam är stark.

Är orolig för att jag ska ta lika slut som senast i fredags, då jag maxade Hjälmaren runt solo, och försöker därför att hålla koll på pulsen och inte gå på för hårt, även om benen just för stunden känns bra. Taktiken lyckas och jag kan med bra känsla hålla fart hela vägen in till målet.

Överlevare. 

Efter målgång bjuder arrangören på öl, det smakar inte riktigt så gott som jag mindes att det gjorde kvällen före, men likväl, den glider ner. Kan vara den dyraste ölen jag någonsin kommer att dricka.

Föredömligt. 

Om det ska bli något mer lopp för mig i liknande evenemang krävs det nog att jag vet att det finns likvärdiga cyklister i samma startgrupp, för det blir så mycket roligare att cykla då. Cykla ensam kan jag göra alla andra dagar i veckan.

• Halvvättern

Teneriffa

I tisdags kom jag hem efter en vecka på Teneriffa med mycket sol och en hel del löpning. Har ju varit borta i sex månader från löpningen, blivit några 3-5 km turer som längst. Men nu prövade jag på lite längre distanser då jag, tro det eller ej, inte känt av hälskadan de tre senaste veckorna. Och det verkar banne mig som om det klarade av trycket. Men än ska man inte ropa hej.

Var där med Team Örebro Athletics-gruppen från KFUM Örebro. De så kallade talangfulla, känns bra att fortfarande vid 32 års ålder vara talangfull. Jag menar, vem vill blomma ut, då är man ju så gott som vissen.

Utöver mina 11 träningspass så tillbringades det mycket tid i baren där all-inclusive-bandet jobbade hårt på att rada upp dubbla espressos.

Förutom vi örebroare så var det några stockholmare, falubor, finnar och tyskar på plats. Säkert en och annan spanjack också. Finnpajsarna hade tydligen hyrt ett hus och skulle hänga där i fem månader. Tror Susanna Kallur var den som var bäst och mest känd.

Hyrde en cykel och funderade på när jag skulle använda de 17 andra växlarna i 90 minuter, sen blev det så kallt på 1400 m höjd att jag var tvungen att vända tillbaka, det tog 38 minuter hem. Vore roligt att cykla upp på toppen.

Här ser ni två av de tre långa joggpassen jag genomförde. Norra rundan är 16,5 km och den södra 15,5 km.

Några få bilder från lägret kommer här.

Ännu en seger på Hälleby Triathlon

Eftersom jag är skadad och inte kan springa tog jag fram MTBn i veckan. Den hade inte använts på två år tror jag. Hur som helst drog jag två pass tisdag, torsdag och tanken på att delta i Hälleby Triathlon väcktes. Säkrade därför upp och testsam 500m i Gustavsvik på fredagen och kände mig rätt säker på att jag skulle komma ihåg hur löpmomentet gick till trots 1½ månads frånvaro.

Men är det så smart att tävla om du är skadad tänker ni säkert?

Nej kanske inte, men säsongen är ju ändå körd och löpmomentet var endast 2,6 km, plus att jag var riktigt sugen på att få tävla igen. Sånt här är kul och ger motivation. Hade jag varit mitt inne i SM toppning hade det aldrig varit möjligt att delta, så det gäller att hitta det positiva med att vara av klent virke.

Simning 225 meter – 5.22 min

Till skillnad från Löken hävdar jag att man inte behöver värma upp till simmomentet, det är uppvärmning i sig. Pang bom rakt i plurret, helvete vad kallt. Regnet sista veckan har verkligen gjort sitt, klarar inte av att ha huvudet under vattnet utan tvingas veva på likt Tarzan. Orkar inte hålla fart hela vägen in i land. Helt klart en missräkning men jag måste ändå säga att det gick helt okej. Noterar 11e bästa tid. +1.11 (inklusive byte till cykel)

Cykling 8.4 km – 15.49 min

Cyklingen börjar brant uppför och det kan vara lätt att gå sig stum, men jag hittar en lagom nivå och det går löjligt lätt. Uppe på toppen var det bara att försöka hålla fart och bromsa så lite som möjligt utför. Tvingas bromsa några gånger då det är förrädiskt rullgrus i vissa av kurvorna, känns som att det går bra. Ner på platten och nu gäller det att hålla trycket på pedalerna. Orkar nästan hela vägen och klarar mig från att vägga totalt. I cykelmomentet ingår även byte till löputrustning. Eftersom jag inte hade clips på cykeln tvingas jag byta till löparskorna, men det går relativt snabbt och jag tappade nog inte mer än 15s på det. Noterar bästa sträcktid och är nu uppe i totalledningen med 2s marginal.

Löpning 2.6 km – 9.09 min

Så var vi äntligen framme vid min paradgren. Men fy vad det känns uselt i benen efter ett cykellopp, det är inte att rekommendera om man vill få en positiv och lätt känsla. Vill så gärna sträcka ut och ligga högt och fint i steget, men kroppen är inte riktigt med i matchen och efter 40 meter börjar det krampa i vänstervaden. Nyper till högt upp, men släpper direkt, för att sen komma igen vid nästa steg. Vad fan nu då? Försöker anpassa steget men det smårycker hela tiden, livrädd för att det ska låsa sig helt och kanske bli en ny skada tvingas jag springa stapplandes. Tack och lov avtar det sakta och efter 1.5 km går det att springa någorlunda. Underlaget är mjukt, gräs, åker, skogsstig och slutligen grusväg. Spurtar, vill inte ta stryk med nån sketen sekund och veta att jag kunde ha spurtat. Tar en klar seger men missar min rekordtid från 2004 med 1 sketen sekund. Har alltså stått still i utvecklingen de senaste sex åren. Får se hur lång tid det tar innan jag står på startlinjen igen. Hoppas inte det tar sex nya år.

Hur gick det då med foten? Jo det gjorde som väntat riktigt ont att kliva upp dagen efter. Men det var det värt.

	Namn	Klubb	Tid	Tid efter	Km tid
1	Per Sjögren	Löpex sport	30.20	+0.00	2.42
2	Daniel Nordström	Karlslunds IF	31.07	+0.47	2.46
3	Mathias Jansson	Örebro AIK	31.24	+1.04	2.47
4	Mats Carlberg	Karlslunds IF	32.06	+1.46	2.51
5	Per Eklöf	IFK Nora	32.12	+1.52	2.52
6	Erik Malm	Karlslunds IF	32.40	+2.20	2.54
7	Johan Lindskog	Örebro AIK	33.30	+3.10	2.59
8	Mattias Göthberg	-	33.40	+3.20	2.59
9	Viktor Hansson	Garphyttans IF	34.21	+4.01	3.03
10	Daniel Frehde	Karlslunds IF	34.27	+4.07	3.04
11	Adam Karlsson	Närkes kil	35.57	+5.37	3.12
12	Danny Hallmén	Örebro AIK	36.09	+5.49	3.13
13	Per Jonhed	-	36.29	+6.09	3.15
14	Roger Lindberg	IK Wilske	36.39	+6.19	3.15
15	Andreas Törnqvist	Örebro AIK	36.52	+6.32	3.17
16	Marcus Hardt	KFUM Örebro OK	36.54	+6.34	3.17
17	Robert Granath	Närkes Kils SK	37.23	+7.03	3.19
18	Viktor Olsson	Edekyl & Värme AB	37.26	+7.06	3.20
19	Fredrik Björklund	Edekyl & Värme AB	37.38	+7.18	3.21
20	Erik Hiding	Örebro Polisen	37.58	+7.38	3.22

• Bilder
• Sträcktider
• Hälleby Triathlon

Fint cykla till jobbet väder

Känns lite lättare med klarblå himmel...

Törnbergs stig

Efter tips från AspLövet tidigare på bloggen så gav jag mig ut för att åka på den omtalade stigen idag. Solen sken, stigen var fin och jag var hyfsat pigg. Det var kul att åka den även om det inte var så mycket mer än just en stig =) I och för sig så är det jäkligt coolt att åka på den i början när den sligrar sig fram i ett jättestenigt skogsparti, utan en enda sten på stigen. För det är därför den är så speciell, Törnberg själv har plockat bort varenda sten som finns, tog hela hans liv och lite till om jag har fatta historien rätt. Fast jag tycker det är kul att cykla på steniga stigar också, åtminstone utför.

Så här glad är jag när det är semester, solen skiner och kroppen får jobba sig trött...

 

 

 

 

Så här varmt och skönt var det hem från Sälen i lördags, härligt.

Lostenen på Hornberget

Mycket riktigt blev det en tur på hojen idag med, denna gång på terrängkartan, 649 Svärdsjö. Ville ha mer stigkörning och fina uppförsbackar med tillhörande utförsåkning. Tog sikte på Hornberget 330 m.ö.h.

Efter lite sicksackande och några elstängselpassager kom jag fram, det gick rejält uppför, lovely. Klarade med nöd och näppe hålla mig cyklade till toppen, hittade en smal stig som gick riktigt brant utför på andra sidan och letade mig tillbaka mot Lugnet. Trodde mig se en fin stig i slutet på en bilväg som gick in till ett hus. Men ägaren i huset, kom precis med sin bil, blev lätt irriterad av att jag skulle in på hans väg och försökte få mig att vända. Dock så hävdade jag att det fanns en stig på kartan, men han stod på sig, sa att det var elstängsel i vägen och att den hade växt igen för länge sen. Med en trevligare attityd (eller en argare hund) hade jag kanske vänt, men nu ville jag gärna hitta stigen. Under hans stängsel och upp i snårskogen, efter några meter släpandes på cykeln gick det faktiskt rätt bra att cykla på det som såg ut som en stig långt innan hygget hade blivit till. Så tji fick han!

Detta är den mytomspunna Lostenen, 200 ton tung, 314 m.ö.h. Kastad på plats av Falujätten, mot den då levande Svärdsjöjätten som höll till på Hornberget. Han dog på fläcken. Lostenen vrider sig av smärta och gråter varje midsommarnatt sen dess. Det sägs även att man ståendes på stenen midsommarmorgon får se solen dansa. Det enda jag vet med säkerhet är att utsikten från dess topp är rätt snygg, se översta panormabilden.

Väl inne på Lugnet, bland VC-skidspåren, tog jag mig upp till toppen av backhoppningsbacken och fyllde vattenflaskan i caféet under hopptornet, allt medan cafékillen pratade högt och engagerat via datorn med en avlägsen släkting(?) Hittade downhillbanan på vägen ner men fick välja "chicken run" vid den brantaste passagen. =) Kul var det i alla fall och utan en endaste krasch kom jag ner.

Utsikt mot hopptornet. Kände att det kittlade skönt runt smalbenet när jag hade tagit kortet, tänkte att det var lite gräs som smekte i blåsten. Men när jag tittar ner är hela foten och benet täckt av myror. Mysigt.	Dårar slänger sig utför de här...	...och det här stupet. Jag valde högeralternativet, chicken run.

Totalt blev det 30 km med 1317 m stigning på 2:29.

MTB

Är på skön semester i Falun och passade på att plocka med mig mountainbiken. Grymt skoj att åka i skogen, men på dagens pass kände jag för att komma iväg lite längre... Hade ingen karta så jag fick köra lite på känn. Efter 85 minuter kom jag till en korsning och hade två val, norr eller söder. Söder hade ju varit det naturliga, men det fanns ingen skylt åt det hållet och Sågmyra, som det stod på den norra, kände jag igen och det gav en viss trygghet i min väg hemåt. Fick en riktigt skön nedförsbacke där jag kröp ihop i en fin Tour de France pose och maxade 72km/h =))

På eftermiddagen köpte jag min en karta, eller två faktiskt, Falun ligger ju oturligt nog precis i ett hörn på den gröna kartan. Får se om det blir några nya utflykter imorgon.

Totalt blev det 55 km med 1384 m stigning på 2:26.

För den som vill ha lite längre och tuffare distanser så rekommenderar jag er att besöka Janne Troengs Europatrippsajt. Mycket trevlig läsning och fina bilder. www.jantroeng.se

Vem köper min pulsklocka?

Eftersom jag bara har alternativtränat sen jukola säljer jag min pulsklocka, Polar S625X med tillhörande tillbehör. Pris 1500:- kr

Det följer även med en sensor till cykeln så klockan kan användas som en cykeldator och ett extra pulsband som syns på bilden ovan.

Cykelsensor

Jag har varit väldigt nöjd med klockan och det är tufft att slita sig ifrån den. Många svettiga träningspass har vi genomfört, 921 timmar, för att vara exakt. Sitter ett nytt batteri i klockan från i våras och pulssändaren är också mindre än ett år då jag lyckades slarva bort den gamla. (där av de två banden)

Full specifikation hittar du på polars hemsida.

KFUM multisport

Underbar kväll att skylta mtb-banan till multisporten på. Kommer bli en snabb och fin bana med mycket asfalt- och grusvägskörning till en början. Blir jäkligt sugen på att plocka fram hojen och cykla i skogen, var ett tag sen sist. Tyvärr kommer jag missa tävlingen som går vid digerberget nu på lördag. Men jag är övertygad om att de som kommer vara där får en härlig dag med lite knott.

6 mil MTB

Blev en härlig cykeltur idag, fick passa på när det bjöds på lite värme och det fortfarande är ljust ute. Mellringe-Eker-Närkes kil-Klockhammar-Blackstahyttan-Stora Dammsjön-Stora Gårdsjön-Södra Storstenshöjden-Garphyttan-Karlslund-Hemma
Var förbi klubbstugan och tog en kort fikapaus, behövde lite energipåfyllning efter dryga två timmar i sadeln. Väl där fick jag höra att det var totalt värdelöst att cykla, gav inte ett skit. Nej ut och gå med stövlar i skogen om man var lite sliten i benen. Det var melodin. På 60-talet, tänkte ja.

Rushbullet

Sådär ja, besteg Rusakulan med MTBn idag, körde även lite vilse i skogen, men det var bara kul. Tog det lugnt och försökte få en fin tur, pumpa på med Velvet Revolvers senaste i hörlurarna. Vet inte om den håller hela vägen, men några spår är rätt sköna.