Vätternrundan 2001 - lånad racercykel och 29 träningsmil i benen

Nu i dessa tider är det mycket snack om vätternrundan, vet någon om att du cyklar så kommer oundvikligen frågan om du ska köra. Det gäller i hög grad för mig, och eftersom jag cyklar snabbare än många andra så kan de inte förstå att jag inte ska vara med då jag skulle klara deras måltider allt som oftast. Men men, vi har alla våra olika mål här i livet, lite sugen är jag allt, mest för att sätta en tid och slippa göra om det. Fast om sanningen ska fram så har jag redan en tid, så kanske nöjer jag mig med den...

Då, som ung och oförstörd, såg jag aldrig några hinder utan körde bara på.

Nu när jag läser om min berättelse, som jag lyckats skrapa fram, inser jag hur naiv och blåögd jag var inför uppgiften. Att t.ex. komma på idén att bara ha en flaska vatten med sig är ju helt underbar, eller jag kom inte på det. Jag reflekterade överhuvudtaget aldrig om möjligheten att ha två flaskor. Det var så det var, hur svårt kan det vara liksom, jag kör!

2001-06-18 15:56
Det var mulet väder och lite blåsigt, men helt ok väder att cykla i. Starten gick 02:00, jag la mig i klungan som trampade iväg i dryga 30, vid första vätskekontrollen tappade jag bort dom men det löste sig snabbt genom att ett par tyskar kom och hjälpte till med farten.
Låg med dom och tuffade på i 30-40, vid Gyllene uttern var jag tvungen att fylla på vattenflaskan eftersom jag bara hade en och de hade två så försvann dom vidare utan att stanna... det visade sig vara en rejäl miss då jag fick klara av att hålla fart själv ner till Jönköping (3 mil), där jag stannade och käkade lite mat samtidigt som jag försökte få igång fötterna som hade domnat bort.
20 minuter senare ger jag mig iväg för att åter igen inse att ingen vill hålla mitt tempo... tungt. Någonstans på väg till Hjo får jag hjälp av en kille som ser ut att vara en hejdunkare på cykel. Väl framme vid Hjo bestämmer vi oss för att skippa maten och köra vidare tillsammans, efter det att jag fyllt flarran är han borta!?!
Skitsamma tänker jag samtidigt som Bernt Johansson dyker upp, bara att haka. Vilka vader tänker jag, troligen gör de andra två som är med i våran fyramannaklunga samma sak. Vi turas om att växeldra i knappa 30, tills superklungan kommer i kapp. Bernt och en kille till hakar, kan inte vara sämre tänker jag... Visar sig att det rullar på mellan 40-50. Vid Karlsborg är jag avhängd, går in i depån för att fylla flaskan igen. Först då inser jag att jag är för trött för att orka vrida ur spd pedalerna... försöker landa mjukt på den hårda asfalten, lyckligtvis. är jag så trött att jag inte känner smärta. Återhämtar mig någorlunda på en kvart, men resten av de återstående 9 milen går inte så lätt som de kanske hade kunnat gjort. På vägen hem kör en gubbe in i mig så att han går i backen, det ser ut att göra ont. Ont är bara förnamnet på det som mina lår fick utstå efter målgång, trodde inte det var möjligt att ha så ont i låren som jag hade, ondare än ondast kan man säg. Höll även på att lägga mig i Motala men lyckades i sista stund få ur fötterna. Nästa år ska jag in under 10 timmar.

Den dyraste ölen jag någonsin kommer att dricka?

För er som inte hänger med på Twitter eller följer mig på Strava kommer här en lite redogörelse för dagens begivenheter nere i Motala på Halvvättern.

Jag blev övertalad att vara med igår efter x antal öl på Hookens svensexa. "du kan ju köpa någon start på plats för ett par hundra, kommer bli kul" osv. osv. Så efter att jag stängde Harrys var det bara att fylla på med kebab, gå hem och panikköra på foam rollern för att få fart på benen sen fredagens slutkörning runt Hjälmaren. Tur jag var "bedövad" för benen var inte riktigt så mjuka och fina som man vill ha dem.

Så väl i morse var det bara att kliva upp, steka på baconen, knäcka ett par ägg, svepa ett glas vatten och trycka en Ipren. Fit for fight!

Mobilen ringer och chauffören Kask kollar läget, - säker på att du fortfarande ska med eller? -Ja, jag står redo i hallen, när är du på plats?

I Motala visar det sig att det inte alls finns några platser att köpa utan det är direktanmälan för 950:- som gäller. Enligt uppgift ska "de andra" starta 10:40, så jag fixar in mig i den startgruppen. Problemet är bara att "de andra" ska starta 10:42. Visar sig senare att det hade varit väldigt bra att hamna i just denna grupp.
 

Just före start.

Starten går och jag vet inte riktigt hur jag ska överleva på bästa sätt. Försöker hitta några att åka med, men det går sakta, överallt. Ger upp och försöker åka lite halvfort utan att förta mig, efter att ha åkt första tre milen på en timme tar jag en välbehövlig kisspaus på toppen av backen (fanns bara en värd namnet) Sen efter det känner jag att kroppen börjar vakna till liv och jag vevar på lite mera, underbar bansträckning ut med kusten just här, kanske det som inspirerar.

Vid nio mil kommer det ikapp tre personer som kör på bra, eller en av dem håller fart, de andra ligger på rulle, de frågar om jag vill vara med och jag hoppar självklart in i gruppen. Visar sig att de startat två minuter efter mig, 10:42 alltså, så jävla onödigt, här har jag dragit solo med en grupp som åker i princip lika fort precis bakom. Åter till klungkörningen, efter två-tre kilometer visar det sig att ena killen är avhängd, och han som är stark är där bara för att dra honom runt banan, så han väntar in och jag får cykla vidare ensam. Så mycket för den draghjälpen. Hade säkert sett annorlunda ut om vi hade kunnat köra ihop från start. Men men, ensam är stark.

Är orolig för att jag ska ta lika slut som senast i fredags, då jag maxade Hjälmaren runt solo, och försöker därför att hålla koll på pulsen och inte gå på för hårt, även om benen just för stunden känns bra. Taktiken lyckas och jag kan med bra känsla hålla fart hela vägen in till målet.

Överlevare. 

Efter målgång bjuder arrangören på öl, det smakar inte riktigt så gott som jag mindes att det gjorde kvällen före, men likväl, den glider ner. Kan vara den dyraste ölen jag någonsin kommer att dricka.

Föredömligt. 

Om det ska bli något mer lopp för mig i liknande evenemang krävs det nog att jag vet att det finns likvärdiga cyklister i samma startgrupp, för det blir så mycket roligare att cykla då. Cykla ensam kan jag göra alla andra dagar i veckan.

• Halvvättern

Vasastafetten

Sa att jag skulle löpa igenom sträckan lugnt, typ fyrafart, men väl i tävlingsläget kunde jag inte hålla igen. Maxade. Kändes. Men jag överlevde och hade bara lite ondare i låret efteråt än innan start. Tror inte det var dumt gjort. Hoppas. Känns ändå vettigt nu efteråt. Och jag blev lycklig av att få springa igen, en stund, spelade ingen roll att det regnade hela dagen. Är nöjd med tiden, har ju inte kört löpträning på två månader, faktiskt inte ens en endaste intervall. Bara cyklat ett par gånger i veckan och gjort överdjävligt många rehabrepetitioner. Mer om dem i ett senare inlägg, har jag tänkt. Finns filmat material om någon är intresserad.

En annan höjdare var att få se löparkillarna, i sponsorlaget, med orangea orienteringskläder. Kan se framför mig hur Uhrbom skogsmullar helg efter helg. Tartanbanor, slitsshorts och löparlinnen är historia.

Vi hade lag i samtliga klasser, dam, herr och mix. Jag fick äran att springa en av de kortare sträckorna i herrlaget. 4,6 km. Nedan kan du se lagets fina diplom med tillhörande resultat. Vi fick medaljer också, guldfärgade.

• Resultat
• Karlslunds IF
• Vasastafetten